Ursprungsland/Hemland: Irland
Användningsområde:
Tidigare jakthund, numera främst sällskapshund
FCI-klassifikation: Grupp 3, sektion 1
Bakrund/Ändamål:
|
Den historiska bakgrunden för Irish Softcoated
Wheaten Terrier är tämligen dunkel på
grund av rasens släktskap med de andra irländska
terrier-raserna.
Wheatenterriern är troligen den äldsta av de
fyra raserna. Dess existens i åtminstone 200 år
antyds i gamla skrifter där man refererar till "softcoated
dogs". Släktskapet med den moderna irländska
terriern, även om det inte är så väl
dokumenterat, verkar vara resultatet av medvetna experiment-korsningar
mellan raserna. Wheatenterriern har troligen en tämligen
blandad härkomst.
Irish Softcoated Wheaten Terrier användes av småbrukare
till allehanda göromål på gårdarna,
inte minst för att hålla efter skadedjur. Rasen
användes under lång tid till den svåra
jakten på grävling och utter. Trots wheatenterrierns
gamla anor var det inte förrän 1937 som irländska
kennelklubben erkände den som officiell ras.
Rasen ökar stadigt i popularitet och är numera
välkänd runt om i världen. |
 |
 |
|
Helhetsintryck: Rasen skall vara robust, aktiv
och kompakt med en välbyggd kropp som ger intryck
av styrka. Den skall varken vara högställd eller
lågställd.
Uppförande/Karaktär:
Rasen skall vara livlig och sportig med bra temperament.
Den är synnerligen tillgiven och trogen och mycket
intelligent. Den är en pålitlig vän som
försvarar utan aggressivitet.
Huvud:
Huvudet skall som helhet vara kraftfullt utan att vara
grovt. Det skall vara långt och i proportion till
kroppen.
Skallparti: Skallen skall vara flat
och slät mellan öronen. Den skall inte vara
för bred.
Stop: Stopet skall vara markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och väl
utvecklad.
Nosparti: Nospartiet skall inte
vara längre än skallen.
Käkar/Tänder:
Käkarna skall vara kraftiga och starka med stora
regelbundna tänder. Bettet skall vara saxbett eller
tångbett, varken under- eller överbett.
Kinder: Kindbenen skall inte vara framträdande.
|
|
 |
|
Ögon: Ögonen skall vara väl placerade,
mörka eller mörkt hasselnötsbruna, inte
för stora eller framträdande.
Öron:
Öronen skall vara små till medelstora. De skall
bäras framåtvikta med vikningen i nivå
med skallens övre plan. Rosenöron eller öron
med vikningen för högt är inte önskvärt.
Hals: Halsen skall vara medellång, kraftig
men inte grov med löst halsskinn.
Krropp:
Kroppen skall inte vara för lång. Längden
från manken till svansroten skall vara ungefär
densamma som avståndet från manken till marken.
Rygg: Ryggen skall vara stark och plan med jämn
överlinje.
Ländparti: Ländpartiet
skall vara kort och kraftfullt.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda
revben.
Svans: Svansen skall vara väl
ansatt och inte för tjock. Den skall bäras glatt
men aldrig över ryggen. I hemlandet kuperas den så
att 2/3 av ursprungliga längden är kvar, förutsatt
att det är i balans med hundens proportioner. Okuperad
svans ärtillåtet.
Svanskupering är förbjudet i Sverige. |
|
 |
|
Extremiteter:
Framställ: Frambenen skall vara fullständigt
raka, oavsett från vilket håll man ser dem.
De skall ha god benstomme och muskulatur.
Skulderblad:
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda, finmejslade
och muskulösa.
Armbåge: Armbågarna
skall vara åtliggande.
Tassar: Tassarna
skall vara små och inte spretiga. Svarta klor föredras
men varierande mörka färger tillåts.
Bakställ: Bakstället skall vara
väl utvecklat med kraftfull muskulatur.
Lår:
Låren skall vara kraftiga och muskulösa.
Knäled: Knälederna skall vara vinklade.
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta och
haslederna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
Tassar: Baktassarna som framtassarna.
Rörelser: Rörelserna skall vara parallella
sedda både framifrån och bakifrån. Från
sidan sett skall rörelserna vara fria, lätta
och koordinerade. |
|
 |
|
Päls:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara enkel, endast
på öronen får underull förekomma.
Strukturen skall vara mjuk och kännas silkig och
inte grov. Unghundar är undantagna från detta.
Frisyrklippning är tillåtet.
Frisyrklippning:
Pälsen klipps kort på halsen, bröstet
och skallen. Den lämnas särskilt lång
över ögonen och på underkäken. Mustascher
är önskvärt. Ymnig behåring lämnas
på benen. Kroppspälsen klipps så att
den följer kroppens konturer men den skall inte vara
skulpterad. Svansen klipps kort och prydligt avsmalnande.
Naturlig päls: Pälsen skall som längst
inte överskrida 12,7 cm
(dvs 5 inches). Den skall vara mjuk, vågig eller
löst lockig och med lyster som silke. Under inga
omständigheter skall pälsen ”fluffas”
upp som på en pudel eller old english sheepdog.
Hundar som presenteras i sådan pälskondition
ger en felaktig bild av både typen och rasen.
Valpar: Speciell uppmärksamhet skall ges till
utvecklingen av valppälsen. Valpar föds sällan
med den korrekta vuxenpälsen, hänsyn måste
därför tas till detta vid bedömning.
De går igenom flera stadier av förändring
av både färg och pälsstruktur innan de
får den färdiga vuxenpälsen, vilket oftast
inträffar mellan 18 månader och 2 1/2 års
ålder.
Färg: Alla rena nyanser av vetefärg,
från ljust till en gyllene rödaktig färgton.
Pälsen på huvudet skall ha samma färg
som pälsen på kroppen. Öronbasen får
ha en mörkare nyans och det är inte ovanligt
att den täcks av ett tunt lager ljusa pälshår.
Valpar kan vara rödaktiga, gråaktiga eller
ibland rent vetefärgade. Masken är vanligen
svart. Ibland förekommer en ål, dvs ett svart
band längs ryggraden samt även svarta hårspetsar
över hela kroppen. Dessa mörka hårstrån
ljusnar med åldern och försvinner.
Storlek/Vikt:
Mankhöjd: Hanhundar 46-48 cm, tikar något
lägre.
Vikt: Hanhundar 18-20,5 kg, tikar
något mindre. |
|
 |
|
Fel: Varje avvikelse från standarden är
fel och skall bedömas i förhållande till
graden av avvikelse
- underbett
- överbett
- nostryffel med annan färg än svart
- päls som på vuxen hund inte är rent
vetefärgad
- nervositet
Diskvalificerande fel:
- gula ögon
- matt, tjock, ullig eller bomullslik pälsstruktur
- vit pälsfärg; brun pälsfärg
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om
den är aggressiv eller har anatomiska defekter som
menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda
testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna
i pungen.
(Enligt Svenska
Wheaten Terrier Klubben) |
